Länge vilsen utan plats att starta,
humörets skattning blev en viktig karta

Jag har sökt hjälp hos flera gynekologer, men det dröjde många år innan jag diagnosticerades med PMDS. Länge fick jag olika behandlingar som var riktade mot det ena eller andra av mina symtom, men som aldrig hjälpte tillräckligt. Jag bad flera gånger om att göra en kartläggning för att se om jag hade PMDS, men det tog tid att övertyga gynekologerna om det. Det var ingen som erbjöd mig att göra kartläggningen och när jag frågade så var de motsträviga och pratade bara om hur jobbig den var att göra. Jag fick ingen uppmuntran alls. Om det varit lite mer jävlar anamma i mig hade jag slagit näven i bordet och sagt att ”jag vill göra det här”, men det är inte så enkelt när man sitter framför läkaren.

Till slut fick jag i varje fall göra kartläggningen, och det var inte särskilt jobbigt. Jag graderade intensiteten i alla mina symtom varje dag i tre månader. Dagen efter att jag hade lämnat in mina graderingar så ringde läkaren och sa att jag helt klart hade PMDS och att jag skulle få en annan behandling. Jag har haft den i flera år nu och den har fungerat väldigt bra. Det är bara synd att jag inte fick den tidigare. PMDS har förstört mycket i mitt liv, bland annat förhållanden. Nu är jag 50 år så klimakteriet är på gång och det känns bara skönt att få bli av med besvären.

Jag har haft alla möjliga symtom under min PMDS. Jag har blivit ilsken och irriterad, likgiltig mot omgivningen, associal, deprimerad, trött, ökat i vikt och blivit hård i magen. Det värsta med PMDS är att personer runtomkring mig har fått lida för mitt hemska humör och korta stubin.