För familjen jämt jag döljer
mörka tankar som förföljer

De riktigt jobbiga symtomen kom efter att min dotter föddes för två år sedan. Innan dess hade jag en del fysiska besvär innan mens, men inga psykiska. Problemen uppstod när jag trappade ner amningen och jag trodde först att det var någon form av depression eftersom det hände mycket negativt kring mig just då. Jag fick snabbt kontakt med sjukvården och de trodde till en början också att det var depression. De bad mig att skriva ner hur jag mådde varje dag och då märkte jag snabbt att ångesten var cyklisk. Det var tydligt att det var PMS, men jag har än så länge inte diagnostiserats med PMDS.

Mitt mål har varit att min dotter inte ska behöva märka min PMS. Hon ska inte bli lidande. När jag har mått som sämst har strategin varit att ta långa promenader och aktivera mig fysiskt.

För mig har min svåra PMS inneburit negativa tankar och dålig självkänsla. Jag har tagit åt mig av kritik väldigt lätt, varit trött, stresskänslig, deppig och tyckt att jag inte har kunnat sköta mitt jobb. Jag har fortfarande en del besvär, men jag hanterar det bättre idag. Jag märker direkt när humöret börjar svänga och ser till att varva ner.